Denlillavarelsen

Har gjort en massa saker i lägenheten men det tycks aldrig bli klart! :( Heltidprojekt utan slut.
Va på Ikea för att köpa vardagsrumsmöbler men de hade inte de möbler jag ville ha. Iaf inte i ek som jag bestämt mig för, fanns bara i Björk. Spyr på BJÖRK!! Haha. ;)
Så nu måste jag tänka om, lär ju ta ett tag. :P Har så svårt för att bestämma mig vad jag ska ha nu istället. Fick ställa upp mina gamla möbler i vardagsrummet så länge så det är beboligt.
Blev faktiskt jättefint. :) Även om det inte var så jag hade tänkt mig.
Som att jag hade bokat en resa till Rom för att se Viktor Emanuel monumentet, Petruskyrkan, Colluseum och Fontana Di Trevi.
Men jag hamnade i Holland. :P Panik är första tanken men och andra sidan har Holland en massa väderkvarnar, tullpaner, museum, fin arkitektur och mysiga fik. :)
Kan ju va där så länge tills jag kommer till Rom. ;P

Allting går inte alltid som planerat, men det behöver inte betyda något negativt.

Tex, aldrig kunde jag tro att Johan och jag skulle vara där vi är idag första gången jag träffade honom. En liten blyg, olagligt söt, försiktig kille som plinga på dörren och knappt vågade berätta vad han hade för bil. ;P "Rädd" för att jag skulle tycka att han var för "raggig" Haha.
Kommer så väl ihåg när vi satt hemma i soffan, han upptryckt i ena hörnet, höll ett krampaktigt tag runt saftglaset och sa knappt ett ord. Tur att jag aldrig har svårt att låta munnen gå. ;)
När han gick så var min första tanke, "honom ser jag aldrig igen."
Men 2 min senare plinga det till i min mobil, sms från honom. Hihi.
"Ville bara säga att du verkar vara en väldigt fin, go och snäll tjej som jag gärna vill lära känna mer av. Hoppas vi ses snart igen. Puss puss" så löd smset.
Jag var i 7e himlen, han var ju så snygg. ;D
Och vad jag inte visste då var att han skulle visa sig vara världens snällaste människa, omtänksam, jordnära, intelligent, charmig, rolig, busig och helt underbar på alla sätt och vis.
Vi träffades ett tag och blev tillsammans. Visserligen ett väldigt kort oseriöst förhållande som varade knappt 2 månader. Trist när det tog slut, men jag kände att jag aldrig var riktigt bekväm med honom, kunde inte vara mig själv.
Efter att det tog slut hade vi knappt nån kontakt alls, sprang på varandra några gånger,
men inget mer. Men bara ca månaden efter vårt uppbrott började vi prata igen, började ses och det var som att alla hämningar släppt, vi lärde känna varandra på RIKTIGT och jag fick se vilken underbar människa han var. (som jag nämnde tidigare) och jag vågade visa mitt rätta jag.
Vi tog upp kontakten i Oktober i år och sen dess har vi i princip varit oskiljaktika. :)
Aldrig kunde jag tro att det skulle bli Johan och jag igen efter våran "fling" i somras.
Aldrig kunde jag tro att vi skulle kunna gå så bra ihop, vi tänker på samma saker, tar orden ur munn på varandra, vi avslutar varandras meningar, har samma uppfattningar och mål i livet, skrattar tillsammans, busar ihop, delar sorg och glädje.
Totala lyckan för mig är stunderna med Johan, när han lägger sig och håller om mig och viskar att han älskar mig, när han ligger och håller om mig på natten, vägrar släppa, ibland måste jag tyvärr butta undan honom, (för att det blir för varmt) men 2 sekunder senare kommer han rullade, likt en ångvält och ska helst ligga på mig. :P Hur "jobbigt" det än kan vara så skulle jag inte byta någon av stunderna med Johan för allt i världen. För jag älskar honom så otroligt mycket!!

Jag är KÄR, på RIKTIGT!!